Hejsan allihopa!

Jag som ska gästblogga nu heter Agnes och är en glad tjej på 13 år. 

Det skulle inte förvåna mig om du har sett någon av mina kommentarer här på Carros blogg. Jag komenterar den ganska mycket... :P

I det här inlägget skulle jag kunna skriva om kaniner, skytte eller hästar, som är tre av mina stora intressen. 

Men jag har istället valt att berätta om den där dan då jag började lära känna Caroline. 

Det var Januari, den 30 Januari 2010 för att vara exakt. Det var kallt ute. Sådär kallt som det brukar vara i Januari. 

Ida, Caroline och Linda stiger in i hallen till vårt hus strax efter lunch.

Jag minns att Carro hade på sig en lång toppluva, rosa-lila jacka, vit-grå kängor och ett par mörkblå eller svarta jeans. På hennes ena arm hängde ett par överdragsbyxor i matchande mönster som jackan som hon frågade var hon skulle lägga någon stans. 

De blev liggande i korgstolen som står i hallen efter att jag sagt att det var okej att lägga dem där. 

Alla var nu hemma hos mig för att diskutera kaniner då Carro och Linda ville gå med i våran kanin klubb: KaninKompisarnasKlubb. 

Vi satt en trappa upp, utanför mitt rum och pratade. Jag kommer ihåg att jag var typiskt vardagsklädd i en T-tröja och lutande mig mot fönsterbrädan. 

Ida ställde den typiska frågan: Vill ni fråga något? Vad vill ni veta? OCh liknande saker....

Carro svarade: Vad ska vi fråga då? med den där rösten som man skulle känna igen vart man än kom. Jag tror att man skulle känna igen den i alla fall... :P

Sen blev det ett lätt skratt och ett leende för min del. 

Vi gjorde upp ett schema som ingen har följt efter att det blev nedskrivet, en telefonkedja och en massa andra onödiga saker som inte har vart till någon nytta.

Vi kom kanske på en hel del bra saker också, men i så fall har jag glömt bor dem...

Vi gick hur som helst ut för att hoppa med Hoppsan. Banan byggdes i stallet och Hoppsan var lugn och fin. 

Det var rätt mörkt i stallet, och jag kommer inte ihåg exakt hur det gick för Carro. Men troligen bra. :)

Efter det kom vi till den viktigaste punkten på dagen: fika.

Jag hade bakat kladdkaka som var hård i kanterna. Vi började äta i mitten och till slut bröt vi av kanterna också. Vi fyra åt upp hela kakan under skratt och en massa roliga historier. 

Vi läste KP och MinHäst också. Uppe på mitt rum. Jag satt på min vita skänk, Ida i skräddarställning i sängen, Linda på golvet med ryggen mot fotändan av sängen och jag tror att Carro satt bredvid Ida. Jag antar det i alla fall.

Det mesta kommer jag ihåg från eget huvud. Alla små detaljer som egentligen är helt oviktiga. Men det är väl sådan jag är? :)

Och då kan man ju fråga sig: Vem ska man tacka för en ny kompis? Ida som lurade med henne? Caroline själv för att hon är den hon är och blev medlurad? Kanske kaninerna som på något vis fick oss att träffas? Eller bara slumpen?

//Agnes

P.S Min blogg: agnessvedberg.blogspot.com D.S