Nu har jag fixat klart min marinblåa/bruna outfit! :D

   Pannbandet är inte helt vitt utan det är marinblått och vitt ;) Kan ta en bättre bild på det imorgon ^^ Det ser ut som att allt det marinblåa inte är i samma färg(haha det är det inte heller xD)men det blir bättre när allt sitter på ;)

Haha, det här blir typ bara kamerablogg nu XD Men jag läntar verkligen så sjukt mycket tills jag ska kunna köpa min kamera! Jag har räknat ut att med pengarna jag får imorgon + barnbidraget för nästa månad(får ju såklart inte det förrän i september)så har jag ca 3000 kr och dte är ju nästan läskigt XD Haha jag har nog aldrig haft så mycket pengar förut... :P Men det är superbra eftersom att jag ska köpa myskläder till hösten(okej, kanske bara någon tröja) och möjligen nya gymnastikkläder och allt... :/ Men det blir bra det här ;)

                +

                                =

Skulle kunna bli sant! :D

Är det bara jag som har tänkt på att vi småbloggare alltid kommer i skymundan? Okej, det där lät lite konstigt, det är ju såklart att dom stora bloggarna är i fokus med tanke på att ja, dom är ju stora lixom, haha, det där lät lite knäppt! XD Men ta bloggtävlingar t ex. Jag tänker inte på såna här utlottningar av schabrak och träns hit och dit, utan mer såna här "Lägg in en kommentar här så kollar jag din blogg, så väljer jag ut dom två jag tycker verkar bäst". Ja så man skickar ju in sin kommentar, och skriver "Kolla gärna min blogg" Jag älskar din blogg, den är bäst!" och fjäskar lite lagom... Man sitter där och hoppas och hoppas, med sina 28 läsare per dag. Så kommer "Vinnarna" upp. Man kollar in på länkarna där dom bara skrivit "Vinnare 1" "Vinnare 2" osv och så en länk, för att man ska vara tvungen att klicka för o få veta vem det är. Man tittar in och ser bloggar, väldesignade bloggar. Folk som kanske betalat flera hundra för att få designen fixad och inlagd. Statistiken ligger på topp med kanske 500 läsare per dag. Likadant på varenda länk. Storbloggare, jaha, precis som man väntat sig då, varför skulle någon välja min lilla blogg? Jag tror ju knappast att alla dessa bloggare som gör såhär(har sett en hel del)enbart tycker om bloggar med flera hundra läsare per dag? Skulle inte dessa bloggare kunna göra det lite rättvist också, och ta några småbloggare, så får vi småbloggare också känna känslan av en lite större bloggare som säger "Åh vad jag älskar din blogg". Få höra det bara en gång lixom, jag vet inte vad ni tycker men jag skulle bl överlycklig om jag kunde få en sån kommentar, helt ärligt. Man behöver ju inte heller skriva "Här får bara småbloggare vara med!". Också helt min åsikt men jag skulle inte bli speciellt lockad av att vara med. Det låter så taskigt på något vis att vi småbloggare skulle behöva få en helt egen tävling för vi har ju inte en chans mot dom större bloggarna...

Det perfekta vore ju såklart om man lottade! Då har precis alla lika stor chans! Eller kanske skrev "Kommentar 7, 15 och 20 till det hör inlägget får en länk" eller något sådant. 

Jag tror nog att det finns någon lite större bloggare som faktiskt tycker att min blogg är helt okej. Men det är ju vi som kommenterar deras bloggare och inte tvärtom, så är det bara.

Skulle vilja ha en sån kommentar. Av någon som går in på min blogg och kommenterar helt frivilligt. Inte att jag kommenterat nåt inlägg där man får en kommentar tillbaka om man skriver en kommentar.

"Jag älskar din blogg"

För mig är detta Dröm och Glöm alltså!

Usch vilket flummigt inlägg, är nog lite för trött för detta och säger förmodligen en sak i en del av inlägget för att i nästa säga emot mig själv totalt. Men jag tror ni förstår min poäng.

Yes, nu har jag hittat min drömkamera, helt klart! Var på media markt nyss och testade några hur dom låg i handen och så och det blir helt klart en Canon Eos 1100D. Jag blev seriöst STÖRTFÖRÄLSKAD alltså! Den låg så himla mysigt i min hand och passade mig som har ganska små händer, de var behändig, liten och smidig. 4790 kr låg den på om man skulle ha med objektivet till och kollade runt lite på nätet där man som jag trodde kunde få det billigare. Hittade en för 4250 tror jag det var, och såg sedan att det stod "Delbetala, 250 kr i månaden" och det tyckte jag lät väldigt bra! Så jag pratade med mamma och då sa hon att det var inte bra "Då lurar dom dig och så får du betala flera hundra kronor mer". Jag förstod inte det... Det stod "upp till 11 månaders avbetalning med 10 betaltillfällen, 0%" eller något sånt, 0% stod det iaf. Men blir det några andra avgifter ändå?? Jag vet att t ex elgiganten och mediamarkt har haft kampanjer med 0% ränta och avgiftsfritt... Men skulle någon kunna förklara det här för mig, hur delbetalningen går till? Om det står 0% ränta så är det väl bara priset som delas upp, eller? Fattar nada!!!

Du ska bli miiiiiin!!!!

Jag har räknat ut att när jag får mitt barnbidrag så kommer det å supersnabbt att spara till det jag vill ha! Jag är ingen storshoppare och köper bara kläder när jag behöver dom i princip. Smink är inte att tänka på, smink är väl inget man har i stallet, eller? XD Jag går inte så ofta på bio, jag köper ju inte presenter till kompisar varenda månad. Tänk er då 1050 kr i månaden och ibland så kanske jag knappt använder 200 av dessa pengar? Jag kommer blir rik, drömkamera, här kommer jag!!

Vad tycks? ^^

Kl är 1 på natten och jag sätter mig och tittar på film nu men jag lär inte titta på hela! Hög mysfaktor på detta :D

Kan man sakna en plats så att det gör ont? Tydligen så kan man det...

Ändå sen jag föddes så har vi haft en stuga en bit utanför Sala. Eller ja, den var min morfars och han ägde den långt innan jag föddes också. Jag har en massa minnen därifrån. När jag och min kusin samlade smågrodor på vägen tillexempel. Vi hade en som vi döpte till Foppa. Vi släppte ner den i hinken med säkert 50 grodor i och så var utmaningen att hitta samma groda igen, vilket vi såklart trodde vi gjorde, flera gånger om! Men nu i efterhand vet jag ju att det inte var sant.

Eller badplatsen! Den bästa badplatsen som finns! Jag har så många minnen därifrån så det är inte klokt... Vi tog jätteofta mysiga kvällsdopp medans våra föräldrar satt på bänken och tittade på oss. 

Alla mysiga kvällar då vi satt inne och tittade på TV. Eller när vi satt på altanen och regnet öste ner och åskan mullrade. 

Och Sussi! Världens finaste underbaraste katt, vår älskade Sussi! Jag döpte henne när jag var kanske 6-7 år gammal. Hon kom till mormor och morfar en dag, mormor gav henne mat eftersom att hon älskade katter och så blev det bara så att hon stannade där! Jag kommer ihåg hur vi fick kämpa för att få in henne i transportburen när vi skulle ta henne från stugan in till stan igen. Och hur jag och Kim stormade ut ur bilen när vi såg henne ligga på rygg på dom solvarma stenplattorna och bara väntade på att vi skulle komma och klia henne på magen! Sen en dag så försvann hon bara. Vi tror att hon blev tagen av ett lo. Men jag hoppas fortfarande att hon lever och kanske bor hos någon annan. Om så inte är fallet så måste jag säga: R.I.P Världens finaste katt Sussi, jag kommer alltid att minnas dig <3

Eller alla mysiga vintrar när vi var där! Vi kom dit och fick gå runt med jackorna på inomhus tills vi fått fyr på brasan. Då blev det varmt och skönt och man kunde sätta fotöljen precis framför och värma sina fötter. 

Men förra våren, då bestämdes det, att stugan skulle säljas. Jag vet inte hur mycket jag grät, bönade och bad över att vi skulle ha kvar den, men nej, det var bestämt. Några som var intresserade kom och tittade, jag hatade dom när dom bestämde sig, åh vad jag hatade dom, det gör jag fortfarande även om jag vet att det inte är deras fel. jag hade ju bara hoppats på att ingen skulle vara intresserad så att vi skulle vara tvungna att ha kvar den. Jag kommer ihåg när jag åkte ifrån stugan för sista gången. Jag var knäpptyst hela vägen hem. Nu så finns det så mycket saker som påminner mig om stugan. Om jag ser randiga katter smyga förbi, röda stugor, så tänker jag på stugan.  Ofta börjar jag nästan gråta, att veta att jag aldrig mer kommer att få åka dit gör mig fortfarande nästan panikslagen. 13 år, hela mitt liv, så har stugan bara funnits där. Nu gör den inte det längre. Tanken på att någon annan är där nu, att kanske hela huset ser helt annorlunda ut, dom kanske tillochmed har rivit någonting, den tanken gör mig nästan äcklad. Usch vad hemskt detta är.